Ja nästa vecka kan vi med lite tur sitta i Norge. Vi har mest troligt ett rum i ett kollektiv på G i Grünerløkka. Känns bra eftersom att Nordic bajs Guesthouse svek oss och vi var nära på att flytta in hos Svenska föreningen - kännt för sina kackerlackor och depositioner som man aldrig får tillbaka... Hm. Sååå ja.. Nu är det dags att börja registrera CV:n på vartenda bemanningsföretag i hela Norge och springa runt och kasta ut några i butiker. Fiskrens och bananskalning, here I come!

Nu kan jag börja resan på allvar och slippa släpa runt på en liten rullväska och en stor och klumpig bag som jag hatar mer än allt annat! Inbrottssäker, rymlig och limegrön. Det kan ju inte bli så mycket bättre! Hade kunnat välja rosa, blå, röd eller svart också men den här färgen passade bäst och var den som minst liknade en plastback.. Och bara 800 spänn! Efter alla dyra resväskor jag sett så känns det priset som ett kap. :P

Vi hade planerat att se The Avengers i 3D men den tekniken var tydligen trasig så vi fick se den som vanligt. Vi fick biljetterna billigare och två gratis biobiljetter som tack för besväret så jag blev inte särskilt ledsen. ;) Iallafall. En av de bästa filmerna jag sett... No joke! Spännande, actionfylld och rolig som fan! Se den NU!!! <3

Pffffffffffffffhhh.... Nu är städningen äntligen klar!! Vi har dammtorkat alla ytor, skåp in- och utvändigt, rengjort ugnen, dammsugit, skurat, rengjort i toan och tvättat fönster. Min svank är död och magen skriker efter föda. Fötterna strejkar och huvudet snurrar. Och så ska man stiga upp 5 imorgon för tåget... JAGÄRINTESÄRSKILTPEPPJUSTNU!!!

Men nu är det klart iallafall. Ett kapitel håller på att avslutas i våra liv och ett nytt öppnar sig. Ett kapitel som inkluderar både Norge och Australien.. vilket jag ser fram emot ganska rejält! Men först blir det cirka en vecka i Luleå. :) Here we go again!

Det visade sig att vi kan flytta redan imorgon så då gör vi det! Alla flyttkartonger är i Luleå och nycklar är överlämnade. Sitter och äter lite plättar nu, sen är det dags för storstädning. Tåget mot Luleå går 6.13 imorgon. Nu kör vi!

Vill bort från...

Vill till...

Äntligen klar med min extremt detaljerade Fullmetal Alchemist bild! Kände att jag behövde göra klart den innan vi flyttar. Har ju börjat packa nu så det är dags för färgpennorna att också åka ner i flyttlådan. :)

Hahah bara en kul liten grej. Shay tweetade om att dem skulle ha en liten live webcam chat medan de spelade in deras WTKGTS avsnittet och tur som jag hade kom jag in i "main chat room" så att de kan se vad jag skriver (ungefär 400 kommer in). Shay frågade vars alla i chatten var ifrån och självklart skrev jag Sweden!! Och han läste upp just MIN "kommentar"!! How you may ask? Well, man kunde ju se vad alla skrev och min var bland de kommentarerna han läste upp. Live chatten varade typ bara i fem minuter men det var ju lite smått awesome ändå. :)

TEHEE!! Jag är nörd. Förlåt.

VARNING: Följande text är otroligt LÅNG, extremt NÖRDIG och kan mycket väl bara vara minuter som du önskar att du kunde få tillbaka! Läs på egen risk.
.
När jag fick höra att Charles Trippy hade blivit medlem bandet We The Kings så var nog en av de första tankarna jag hade i huvudet att ”Tänk om de kommer till Sverige??”. Den 17 januari bokade vi biljetterna till We The Kings + Simple Plan på Tyrol i Stockholm. Gissa om jag var en lycklig människa?!
.
Den 16e april tog vi en tidig buss till Umeås flygplats. Norwegian planet lyfte 10:05 med mig, Amed och en otrolig nervositet blandad med spänning och förhoppningar som, för mig, vägde oerhört mer än den tillåtna maxgränsen för handbagage. Vi landade i ett mulet Stockholm, åt på Max och drygade ut tiden i Sky City i väntan på att min kusin skulle sluta jobbet. Vi åkte in till stan, tog tunnelbanan till Skanstull och satte oss på Waynes coffee för att vänta ytterligare två timmar. Jag köpte en morotskaka som smakade surt och Amed slukade en chokladboll.
.
Min kusin kom till slut och hämtade upp oss. Vi gick och åt på pizzerian som jag och Moa var på några år tidigare. Den gången var det så mycket lök i luften att mina ögon tårades. Den här gången klarade jag mig från tårarna men fick istället beställa en pizza som jag inte ville ha, för dem hade inte Hawaii. VEM har INTE Hawaii liksom?! Okej, pizzerian var väl lite finare än de vanliga sjaskiga som finns i Umeå, men ändå. Dem hade inte en enda ananas bit på menyn. Pffh! Mätta och belåtna gick vi hem till kusin Linda och ägnade resten av dygnets timmar till att pusta ut, se lite Alcatraz och bädda ut luftmadrassen.
.
Vi vaknade vid 10 dagen därpå och bestämde oss för att ta tunnelbanan in till Naturhistoriska riksmuseet för en viss Sofie ville se DINOSAURIEEEER! Vi köpte en kombibiljett för att se ”Sea Rex 3D: De urtida havsgiganterna” och sedan gå in i museet. I kön till filmen såg vi den lilla rödhåriga flickan som är med i ”30 grader i februari” vilket var ganska häftigt. Sjukt att hon är mer framgångsrik som sexåring än vad jag är som 21. Höhö.
.
Det var i alla fall mycket snygg 3D och dinosaurieskeletten var otroligt fascinerande! Att se ett riktigt skelett från en t-rex är ju inte fyskam. Jag kände mig som ett barn igen. :} När vi gått klart på museet åkte vi tillbaka till skanstull igen. Jag hade lite lust att springa runt på gatorna i Stockholm i hopp om att få syn på We The Kings men jag höll tillbaka min inre fangirl och istället satte vi oss på ett kebab- och hamburgehak och käkade lunch/middag. Amed var inte särskilt belåten med kebabtallriken och mina chicken nuggets med äcklig currysås var inte heller något att hurra för. Mätta blev vi i varje fall, och det var ju de som var meningen, även om det blev till ett överpris. För att fördriva tiden så gick vi också en sväng till köpcentret Ringen och fikade. Jag tröck i mig en citronmarängspaj och Amed tog en cookie.

Vi mellanlandade hos kusin Linda i cirka två timmar och tog sedan bussen till djurgårdsbron. Direkt efter kom en spårvagn som tog oss till Gröna Lund. Insläpp till Tyrol var 18:00 och eftersom jag inte var särskilt brydd om att komma längst fram så åkte vi bara dit en timme innan. Vi kom fram kring 17:15 och såg hur kön redan hade börjat ringla sig runt hörnet. Som tur var flyttades kön fram några meter strax efter att vi ställt oss i den, så det kändes inte lika hemskt när vi tittade bakåt och såg hur kön bara blev längre och vi visste att vi inte var längst bak. Det jobbiga var dock att insläppet gick mycket segare än väntat. Det var ju inte riktigt som att man drog ut proppen från ett badkar och alla bara sögs in i lokalen. Det var mer som en diskbänk fylld av en stor och seg slempropp som gjorde att bara några kunde gå in åt gången. Detta på grund av att det tog så lång tid för alla i garderoben. Därför fick vi stå ute och frysa i två timmar. Det sög.

När vi väl kom in så hängde vi av oss jackorna och gick in i lokalen. Till vänster fanns ett merchandise bord med Simple Plan och We The Kings prylar. Jag hade velat köpa WTK skivan men tyvärr hade jag inga kontanter och prioriterade en bra plats till konserten framför att ta ut pengar. Till vänster och höger om scenen fanns det långa ”plattformar” som man kunde stå på med räcken vid sidorna. Vi gick upp på den högra och fick ändå en helt okej plats.  Där slapp man i alla fall hoppa för att kunna se något…

.

20:00 kom We The Kings äntligen ut på scenen och rockade loss. Det kändes overkligt att se dem! Och speciellt att se självaste Charles Trippy stå där och spela bas. Jag måste erkänna att jag inte riktigt hört så mycket av dem innan Charles började spela i bandet, men jag ångrar verkligen inte att jag bokade biljetterna! Nu älskar jag bandet och vill se dem om och om igen! Lyssnar faktiskt på ”Say you like me” i skrivande stund.

Självklart så hade dem, som alla andra utländska band, lärt sig lite svenska för att flörta med publiken. Travis (sångaren) sa bland annat att ”Ni är grymma” som han uttalade ”Ni er gruh-mah” och ”Ni är vacker” (eller så var det ”Svenska kvinnor är vackra” som han säger i Charles video) vilket lät mer som ”Ni er fackyer” med hans härliga amerikandialekt. Han fortsatte sedan att upprepa ordet ”fackyerr”. Ena gitarristen frågade då ”What are you saying?” varpå Travis svarade ”I’m saying: FUCK YEAH!!”. Han uppmanade oss även att dansa inför en låt och förklarade att: ”If you don’t know how to dance, just start humping the person infront of you!”.

Det roligaste var nog när han berättade att han hade lärt sig lite svenska och sa sedan ”Yahg vill knollah eenatt” (något som alla tjejer i publiken verkade tycka om). När alla tjejer slutat skrika sa han ”That means Hi my name is Travis, right?”. Han berättade också att de var kompisar med Carolina Liar (ett band med några svenska bandmedlemmar) och dem hade lärt honom en svensk visa. Han sa att vi skulle sjunga med så fort vi kände igen den och bara efter de två första orden så bröt hela publiken ut i sång. ”Hiieelaan gåår, shu hoppfalleallan allanhey! Hielaan gåår, shu hoppfalleallan ey. Åh den som inte hielan tahr, han hieller inte halvan fohr. Hieelaan gåååååår!! Shuaha shuahallan ey! … That was fun. I feel drunk already”. ;)

Deras setlist:

- She takes me high

- Skyway Avenue

- Secret Valentine

- Well be a dream

- The middle

- Say you like me

- Check yes Juliet

Det sämsta var att tjejen som stod framför mig tyckte om att hänga över staketet och vifta med armarna så att jag knappt kunde se något och sjunga väldigt högt så att mina inspelningar dränktes av hennes röst. Men hon och hennes två kompisar var ju ctfxc:are så jag förstår att dem var excited. Jag var ju själv helt i extas! Dem hade till och med en skylt som det stod ”CTFxC ftw” på eller något liknande. Charles pekade på dem när han såg skylten och då höll de ju på att avlida. Heheh.. tyckte att det var ganska kul.

Sidenote: De tänkte att det skulle vara kul ifall alla i bandet hade på sig rödrutiga skjortor. Det var ingen som märkte, talade Charles senare om på Twitter. ;)
.

I övrigt så var konserten helt fantastisk och jag önskade att det bara hade varit deras spelning och att jag var personen som jag vanligtvis brukar vara. Den person som köat i 12 timmar, står längst fram, skriker och kläms halvt ihjäl. Jag får dock nöja mig med att jag var den som stod lite längre bak och bara njöt av framträdandet. Men bara för den här gången! Nästa gång, då jävlar.

Innan sista låten meddelade Travis att ”We would love to meet you all after the show and give you guys sweaty hugs” vilket nästan fick mig att hoppa upp i taket av lycka! Dem spelade i cirka 60 minuter och när konserten hade lidit mot sitt slut så gick jag och Amed till toaletterna. Som vanligt så var det kö till tjejernas så jag fick smita in på killarnas äckliga toalett som var dränkt i piss. Mys? Amed köpte sedan en cola och så gick vi och satte oss vid ett bord på övervåningen/balkongen inför Simple Plans framträdande. Egentligen ville jag bara springa ut och leta upp We the kings gänget och få svettiga kramar men Amed övertalade mig att vi skulle se Simple Plan en stund och sen gå ut och vänta. Det var trots allt kyligt ute och dem sa ju ändå att dem ville träffa oss efter showen, så jag var tvungen att lugna ner mig.

Simple Plan var väldigt bra, väldigt underhållande och lite smått barnsliga. Jag har inte mycket mer än så att skriva om dem för jag såg endast deras framträdande för att få tiden att gå snabbare, hur hemskt det än låter. Men självklart levererade även dem med finfina låtar som Shut up, Welcome to my life, Summer paradise och Astronaut. Efter cirka en timme kände jag hur det började rycka i benen. Dem ville ut och leta efter We The Kings och kunde inte vänta längre, så jag drog med mig Amed till garderoben och hämtade ut våra jackor. Vi stod där ett tag och lyssnade lite smått på Simple Plan men när folk sedan började komma för att hämta sina jackor så bestämde vi oss för att gå ut innan det blev allt för trångt.

.

Vi gick ut i Stockholmskylan och ställde oss vid entrén till Tyrol och väntade. En yngre kille och en man stod också där. Killen hade en ctfxc skylt som var signerad av hela bandet. Tydligen hade dem kommit ut och signerat och gått in igen. Då visste vi i alla fall att dem inte stuckit än! Phew. Mannen väntade på sin dotter som också var på konserten. Vi pratade lite med honom om alla svart taxis som stod uppradade vid entrén. En av förarna blev arg på honom och sa att han inte skulle snacka skit om dem typ. Haha jävla idioter… Jag berättade att jag var från Luleå och då talade han om att hans fru var från Älvsbyn och att hon var född i Örnäset. Nog är världen rätt liten ibland. :) Han hade också varit där när WTK kom ut så han hade tagit kort med Travis och Charles (om jag minns rätt). När hans dotter kom ut så visade han bilderna till henne och skrattade högt. ANYWAYSIES!

.

We The Kings två ”roadies” var ute och började ta deras packning till lastbilen. Vi frågade en av dem ifall de skulle komma ut till oss och han sa ”Yeah they’re all coming out eventually!”. När vi hade väntat kring 20 minuter så kom Travis ut och pratade lite med den andra roadien Kiyoshi. Han kikade lite mot oss som stod utanför och log, jag gissar på att han undrade om vi skulle springa fram till honom eller inte. :P Han fortsatte prata med Kiyoshi och gjorde någon konstig hälsning med honom. De höll varandras händer, lite som så man håller händerna när man ber, bugade och så utbrast dem i någon sorts hälsningsfras ”iiiiiiyaah!” med väldigt ljus röst. Jag tror att dem gjorde det tre gånger... Så där härligt random! Haha.

.

Feg som jag är så vågade jag inte gå fram, och han gick ändå tillbaka in igen så då var det försent. Jag tänkte att vi i alla fall skulle vänta tills alla andra kom ut också. Säger vi. Ehe… Efter ett tag så dök Hunter och Coley upp och började skriva autografer och ta kort. Vet inte riktigt varför jag aldrig gick fram till dem, men det kan ha varit för att jag väntade på Charles så mycket. Han var ju trots allt den största anledningen till varför jag köpte biljetterna från första början! Danny kom strax därefter och han struntade jag också i. Jag vet, jag är knäpp!! Nu ångrar jag ju som fan att jag inte gick och tog kort med dem, men vad ska man göra åt det nu? Next time!

.

Efter cirka 60 minuters väntan så kom äntligen Travis och Charles ut!! Alla fans flockades kring dem direkt och Amed hjälpte mig att ploga mig igenom folkmassan för att komma fram till Charles. Han hälsade först glatt på Amed ”Hey dude, how’s it going?” och skakade hand. Sen stapplade jag mig fram och försökte att hälsa på honom med så stadig röst som möjligt. ”Hi it’s so nice to meet you!” sa jag och skakade hans hand (tror att jag tittade ner lite också, blyg som jag är). Han svarade ”Nice to meet you too!” med ett leende på läpparna. Amed fortsatte med att fråga om vi kunde ta ett kort varpå Charles svarade något i stil med ”Of course / Sure!” och la armen på min rygg och jag gjorde samma. Iiiih det är inte klokt vad glad jag var när jag äntligen fick träffa en av mina favorityoutubare! Det kändes så overkligt och det gör det faktiskt fortfarande!

.

.
Det kan hända att han sa något mer men jag kommer fan inte ihåg.. I alla fall så kom den yngre killen som hade stått utanför och väntat fram och bad Amed ta kort på honom och Charles med hans iPhone. Vi ställde oss sedan vid sidan och jag fangirlade typ sönder och lyssnade på hans konversationer med andra fans som kom fram. Efter en kort stunds lyssnande gick vi vidare till Travis. Amed skakade hand med honom och även han sa ”Nice to meet you!”. Jag kom fram efteråt och tänkte skaka hans hand men då öppnade han sina armar och sa ”Hii, nice to meet you!” – så otroligt söt och trevlig!! Han gav mig en stor kram och så frågade Amed igen om vi kunde ta ett kort. ”Yeah of course” svarade han och la väldigt lätt och försiktigt armen på min axel. Hahah fan vad nördig jag är! Men detaljer är viktigt. Jag vill inte glömma något! Och när jag ändå är så detaljerad kan jag ju nämna att dem luktade ASGOTT! <3

.

We The Kings sångaren med rösten av guld, Travis, och Sofie potato face Hansson!
.
Vi backade bort lite och lyssnade åter igen på vad de pratade om med fansen. Travis tog kort med en lång kille och han utbrast typ ”All swedes are so tall!”. Jag var helt lyrisk och ville höra allt! Efter ett kort tag kom en vakt och sa åt Charles att alla var tvungna att flytta sig från entrén och ställa oss utanför. Då skyndade vi oss ut genom snurrdörren och ställde oss vid sidan om Charles. Amed frågade vad jag ville göra, eftersom att jag redan hade tagit kort med honom. Jag sa bara ”Jag vet inte, en kram eller något!”. Jag kunde ju inte gå därifrån så snabbt! Det är ju inte som att de kommer till Sverige varannan månad.
.
Alla fans började köa för att träffa Charles så jag ville inte riktigt hoppa in och störa utan kände att jag kunde vänta ett tag. Han pratade bland annat om att det var kul att äntligen träffa alla ctfxc:are eftersom att det är lite ”creepy” att det bara är vi som kan titta på honom och inte tvärtom. En tjej backade lite och råkade snubbla på trottoarkanten så att Charles fick rycka ut och ta tag i hennes arm. Det var tjejer som stod runt henne också som hjälpte till så att hon lyckades hitta balansen igen. Charles frågade om hon var ok, skrattade lite och sa att det var typiskt Europa att ha sådana höga kanter. Han berättade vidare att Travis hade faceplantat dagen innan (tror jag) när dem var i Finland på grund av trottoaren. Travis som stod lite till höger om oss ropade något i stil med ”Are you telling them about my faceplant?” över axeln och Charles skrattade och sa ”Yeah..” och fortsatte prata.
.
Av någon anledning hade han en liten frågesport med en av tjejerna (kan ha varit samma tjej som snubblade) och frågade ”When’s Allis birthday?” vilket hon inte visste. Han frågade då istället ”What’s the black dogs name?” där hon öhh:ade lite och svarade sedan ”uhm marley and zoey”. Jag kände bara hur jag ville hoppa in och svara på allt! Hahah. Nån gång här tappade han också sin autografpenna som landade vid en tjejs fötter. När han såg att hon hade converse skor sa han något i stil med att ”It’s so nice, everyone here wear converse. It feels like home!”. Det kom en liten lucka mellan fansen och då vände han sig mot oss. Jag önskar att jag kunde komma ihåg konversationen ord för ord men vem har det minnet egentligen? Så här såg den ungefär ut i alla fall:
.
Han hälsade glatt på Amed igen ”Hey man how’s it going?” (vet inte om han kom ihåg att vi möttes tidigare? men i alla fall) och då tänkte jag väl nu eller aldrig och frågade honom ”..Can I have a hug?”. Jag har för mig att han bara log och sa ”of course / yeah sure!”. Mahahahaaaaa! Jag fick en kram av Chaaarles!!! :} EHUM! … Amed som visste att jag skulle ha problem att prata öppnade en liten konversation genom att fråga ”I was just wondering, is it hard with the time difference when you travel?”. Charles stod med händerna nedkörda i fickorna, nickade instämmande och sa ungefär ”Ah man, it’s rough..! Yesterday I woke up in our hotel in Finland and it was like 5 pm!! Today we’ve all been sleping in the van and on the floor in the venue… And you change time zones so quickly here!”. Amed berättade att det var samma sak när vi träffade Linkin Park och Charles instämde.
.
Jag kände att jag också var tvungen att säga något så jag frågade ”Where are you heading next?”. Charles funderade kort och svarade sedan ”Denmark I think.”. ”Copenhagen?” frågade Amed. ”Copenhagen, most likely.. I’m going with these guys (nickar mot Travis) and I’m just going to fall asleep in the van and see where we end up.”. Vi skrattade och det blev tyst en kort stund.
.
Amed frågade snabbt efteråt. ”How are the dogs?”. Charles tittade lite åt sidan snabbt och sa ”Uh good, I facetimed Alli earlier today and they were acting like brats as usual”. Så kommer jag med en hemsk svensk brytning och säger ”They’re so cute..” hahah x) Amed fortsatte med ”Well thanks for giving us the opportunity to meet you and coming out like this.” och Charles sa ”Yeah of course, it’s very important to us. We can see you through the window standing out here in the cold and we would feel like dicks if we didn’t come out!”.
.
Charles tittade sedan ner på min blåa ctfxc hoodie och pekade på den. ”You got a nice shirt / sweater by the way”. Då tänkte jag bara YES! Han märkte den! Hahah nog för att flera andra hade sådana hoodies men det var bara kul att han kommenterade min. : } ÅH SÅ ÄCKLIGT NÖRDIG JAG ÄR!!! I alla fall så sa jag direkt ”Yeah, I love it! …It’s so cozy.” (med min äckliga svenskbrytning som tydligen kommer fram när jag är nervös). Charles log brett och svarade väldigt glatt ”I know, right!!? It’s not like I sell them just for my own gain. They’re actually really good quality! And warm. I wear them all the time!”. Konversationen led mot sitt slut och han sa ”Well, it was nice meeting you!” och skakade våra händer. ”Yeah, you too!”, ”Take care”, ”Bye!”, ”Bye!”. Han vände sig till några väntande fans och vi gick iväg mot en taxi.
.
Åååh så otroligt trevlig och glad han var!! Önskar att jag hade fått prata med honom och resten av gänget längre men jag hade nog ändå inte fått ur mig så mycket mer. :P Egentligen ville jag bara säga ”TA MIG MED PÅ TURNEN SÅ ATT JAG FÅR VARA MED ER HELA TIDEN FÖR NI ÄR SÅ JÄVLA GRYMMA!!!”…Men det hade kanske varit lite för mycket va?
.
Dagen efter satt vi på Arlanda i ett x antal timmar och väntade på flyget hem till Umeå. Vi åt lunch på äckeldonken och jag nötte Ameds wifi hotspot för att uppdatera Twitter.

Jag hade hoppats på att bandet skulle komma dit och ta ett flyg men neeeej då! De åkte ju fan buss direkt till Danmark efter konserten! Haha dem stannade inte ens för att sova på något hotell! Tycker nästan synd om dem… Men lite får man ju offra om man vill vara awesome och turnera runt hela jorden! Va? Jag, avundsjuk? Vad får dig att tro det? Hm, nå väl.
.
Det var min lilla We The Kings berättelse! Jag applåderar er som orkat läsa igenom allt. Till er som dog någonstans på vägen – SYND FÖR ER! Ni har gått miste om en fantastisk historia fylld med otroligt nördiga och onödiga detaljer. Vid närmare eftertanke så kanske det inte är så mycket att gå miste om MEN I ALLA FALL!

.

CTFxC vloggen för den dagen då de var i Sverige kan ni förresten se här :}

Okej. Jag har gått runt nu i tre dagar och KONSTANT tänkt på allt som hände under Stockholmsresan och nu börjar jag faktiskt att bli lite less. Min hjärna kan som inte riktigt släppa att jag äntligen fick se We The Kings och träffa min Youtube idol Charles Trippy och sångaren Travis Clark.

.

Det är som att åka en karusell i hjärnan som jävlarimig aldrig slutar att snurra! Sitter och skriver ner allt som hände nu i ett word dokument (för så nördig är jag) och försöker att få allting ur huvudet. Jag kan bara inte tillåta mig själv att glömma någon underbar detalj från resan! Jag återkommer med en fullständig Stockholmsrapport senare, kanske ikväll. Vi får se vad jag orkar med. :}

.

Nu ska jag iallafall och träna skiten ur kroppen och hoppas på att jag distrahera min överbelastade hjärna för ett tag.

Böckerna har kommit!! <3

Tränade 60 minuter crosstrainer idag och har inte ätit mer än lite kyckling med potatissallad till middag. Jag hade ingen som helst matlust så det var ett under att jag fick i mig något överhuvudtaget. Och som ett resultat av detta mår jag nu så otroligt dåligt! Darrar och känner mig helt tom. Konstigt va? Jag borde äta något mer men jag har fortfarande ingen matlust. Åååh!! Jag måste gå och rota igenom kylskåpet en gång till innan jag svimmar. Herregud.. hur svårt kan det vara att äta egentligen?

Ja det är bara att titta eller gå miste om något fantastiskt!

Jag har blivit beroende av maträtten kyckling med ris och tzatziki. <3 Och The Hunger Games! Åh fy fan, The Hunger Games alltså!! Såg ju filmen i förrgår och nu är jag helt frälst! Jag läste ett utkast av själva boken när jag praktiserade på Akademibokhandeln i gymnasiet och kommer ihåg att jag var fast efter bara en sida. Jag började tyvärr aldrig att läsa boken men nu när jag har sett filmen så är det dags för det! (Sidenote: Blev helt överlycklig när jag insåg att det var TRE böcker också!!) Beställde dom nyss. ÄNTLIGEN en bra bokserie som faktiskt kan mäta sig med Harry Potter och Twilight. Om nomsi nom!

Boken är väl som vanligt bäst men filmen är otroligt jävla bra, så SE DEN!!!

Nu är sista tentan skriven!!! Så jäkla skönt så det finns inte! Nu är det bara att träna, packa och söka jobb som gäller. Hallelujaah! :} Ikväll ska vi fira med Hunger Games på bio och imorgon blir det bowling med klassen som en sista kul grej. Lite sorgligt faktiskt.. :< Meeeeeen det är fan härligt ändå! Våren är här och cykeln är framme. Dags att njuta!

.

Annars så är jag arg på The Hives för dom har inte avslöjat vem som har vunnit tävlingen än. Tävlingen går ut på att lista ut alla deras nya låtar till skivan (dom har blandat ihop bokstäverna i namnen) och vinnaren får ett telefonsamtal från självaste The Hives. Inte för att jag har vunnit men jag kan vara en av 10 som är "runner-ups" iallafall. För övrigt så är det ingen som har listat ut alla än! Nummer 9 är helt omöjlig med typ 25 bokstäver... KUL! Nå väl. Det ska avslöjas idag så vi får se! :}

.